...för nu går internetet lite men weebly öppnas inte utan laddar och sen försvinner. Appen fungerar... Är det inte det ens så är det det andra!

Jag vill inte leva längre.

Fan vad jag hatar egoism och nonchalans hos människor som jag bryr mig om. Ska inte skriva ut för hela världen om problemet med min syster, men jag vill bara säga att jag är så himla besviken över faktumet att min flyttfest blev ett jävla fiasko med hennes ego med att bjuda in en vän till MIN fest och inte ens säga hej eller ens delta förutom vid måltiderna... Det var flera veckor sen men idag brakade det löst för att jag inte ville gå på bio. Jag sa inte fören nu vad jag tyckte men fick återigen samma nonchalans och orden "du kan ju inte säga att jag inte umgås med dig ifall du inte går med...". På hennes villkor eller? Nu försvann mitt sista tålamod...

Jag har bestämt mig att inte ta åt mig. Jaf ska leva MITT liv på MINA villkor och ignorera folk som får mig att må dåligt.

/Tricia.

Nej. Jag känner att det här hemmet inte är något för mig. Har bara vart här i en vecka, och uppföljningsmötet är först om en månad. Det går inte att beskriva hur besviken jag känner mig. Och sviken. Alla på det här stället har helt andra problem än mig. Tydliga problem med uppfattningen och är nästan lite "utvecklingsstörda". Maten här är rent utsagt för jävlig. Den är smaklös och dåligt gjord. Plastig och smakar värre än sjukhusmat! Jag äter aldrig tills jag blir mätt, och är därför hungrig. Jag blir bara äcklad av den. Och ordet "permission" är för mig ett jävla hatord. När jag ska åka hem till pappa på onsdag är det permission. Jag trodde detta ställe skulle vara mer som ett hem. Ett NORMALT och HEMTREVLIGT ställe att bo på. Det är kallt och fläckigt i korridorerna för många som bor här är inte riktigt... ja, som jag. "Renliga" eller vad man ska säga. Jag förväntade mig faktiskt ett ställe med människor på min nivå och med liknande problem. Att de flesta är typ gamla gör inte saken bättre.

Personalen. Ja. Det finns två ord som beskriver dem: Opersonliga och tråkiga. Korta, ointresserade svar. Snabba hårda meningar. Eller små ord i alla fall. Och oftast tar de sig inte ens en jävla minut att diskutera något annat än mediciner och "läkaraktiga frågor". Kan man inte bara prata om något lättsamt för en gångs skull. Något som JAG gör på fritiden? Någor som JAG tycker är KUL? Något jag är intresserad av som inte tillhör ämnet "sjukdom"?!

Jag känner mig ensammare än när jag var ensam i lägenheten hela dagarna. Det finns massor av folk runt omkring mig, men de är som en grå massa. Det finns 2 vettiga personer att prata med, IBLAND. Personalen är jäktade och otroligt tråkiga, och de boende cirkulerar ibland i en helt annan värld.

Jag är faktiskt besviken på kommunen som fixade en plats 3 jävla timmar från mitt hem, och så blev det bara dåligt. Jag tyckte att tre timmar kunde vara värt, fast att det är långt för mig, att åka ifall jag skulle må bra här.

Jag känner mig faktiskt bara malplacerad.

Jag spyr på hela stället.

Tricia Johansson.